Åh va roligt, jag har fått en fråga:) Skall försöka svara så gott jag kan och tar gärna emot följdfrågor om jag inte lyckats förstå rätt vad du menat. Skall kanske förtydliga med att detta är mitt sätt att förklara min tro, och det finns säkert andra som har ett annat synsätt, va som är rätt och fel är upp till var och en att svara på. Men som sagt, här kommer mitt svar.

Vad har kristendomen för Gudsbild?

Oj, vilken svår fråga. Man skulle kunna skriva HUR mucket som helst om detta. Men för mig är Gud kärlek, han är en god Gud som bryr sig om varje människa, han har skapat varje individ till just det, en individ med fantastiska egenskaper och gåvor. I bibeln står det att han älskade oss så mycket att han utgav sin ende son till att dö i vårt ställe för att vi skulle få evigt liv. Gud är en omsorgsfull far, detta innebär inte att Han ger oss allt vi vill ha men att Han vill vårat bästa. Ibland ser man inte förän i efterhand hur Gud har lett, genom att öppna dörrar, stänga andra dörrar, och "slå på fingrarna" när vi är ute på djupt vatten. Han är helig och sann, Han är skönhet och harmoni. Han har skapat allt och finns i allt (det är vad jag tror).

Hur är Människosynen?

Hmm, kom nog in på detta lite i förra frågan. Men man kan väll förkorta det med att människosynen är att alla har ett lika värde, Han skapade oss alla olika, men älskar oss lika mycket. Ingen är förmer än den andre och för att dra det till sin spets säger Jesus att vill man bli större skall man bli den andres tjänare. Vi skall älska varandra oavsett vem man är, hur man ser ut, eller vad dennes bakgrund är. Detta innebär dock inte att man älskar eller håller med om allt personen gör.

Vad anses som Goda handlingar inom kristendomen?

Vad säger ditt samvete;) Det som görs i kärlek och med goda avsikter, och som följer det som bibeln säger oss skulle jag nog vilja säga. Men det kan vara skönt att veta att det finns inget i världen du eller jag skulle kunna göra för att Gud skulle älska oss mer! Det finns heller inget vi kan göra som får Honom älskar oss mindre. Han sitter inte och för protokoll på vem som sköter sig bäst.

Vad finns det för regler? (mat, kläder, alkohol o s v) och varför finns dessa regler?

Tja, ska man börja från början så har vi de tio budorden:

 1. Jag är Herren, din Gud. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild, och du ska tillbe eller tjäna dem.
  3. Du ska inte missbruka Herrens namn.
  4. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  5. Visa aktning för din far och din mor.
  6. Du ska inte dräpa.
  7. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
  8. Du ska inte stjäla.
  9. Du ska inte vittna falskt mot din medmänniska.
10. Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus, inte heller hans hustru eller tjänare eller något annat som tillhör honom.

En del av dessa kanske känns lite gammalmodiga men om man ska sätta dom lite mer i nuet kanske man kan sammanfatta med att Gud vill vara #1 i våra liv. Bildstoder är kanske inte så vanligt i vårat samhälle:P men det som tar upp onaturligt mycket tid i våra liv kanske har blivit just våran bildstod, exempelvis dataspel för någon eller för en annan kanske det är arbete. Att tänka på hur vi använder vårt språk. Tror inte sabbaten är menat just för Söndag, men jag tror att Gud vet att vi behöver vila, så en dag i veckan kan man ta det lungt. Att respektera sina föräldrar. Okej att inte dräpa är ganska självklar, likaså att vi ska vara trogen vår partner. Att inte stjäla och att inte ljuga. Avundsjuka har väll heller inte gynnat någon.

Matrestriktioner vet jag inte om vi har något specifikt, men bibeln säger att vår kropp är ett tempel för den helige ande. Vi ska ta hand om vår kropp och med det kan vi tänka på vad vi stoppar i oss.

Kläder kan jag inte komma på något om.

Alkohol är en tolkningsfråga. Det finns inga tydliga direktiv om det, jag menar till och med Jesus drack vin så det kan ju inte vara förbjudet. Det finns ett ställe i bibeln som talar om vad som är synd och vad som inte är synd. Det handlar mycket om att lyssna till sitt samvete, och om något känns fel att göra och man ändå väljer att göra det så räknas det till synd. Därmed är synd väldigt individuellt. Vad som räknas som fel för den ene, behöver inte vara fel för den andre och därför ska vi vara försiktiga med att dömma varandra. Detta innebär inte automatiskt att man kan rättfärdiga alla sina handlingar, vi har fortfarande budorden att rätta oss efter och vi har alltid ett ansvar för hur vi handlar gentemot varandra.

Jag blev kristen när jag var sexton, och slutade genast med alkoholdrickandet för att det var så jag trodde att det var, jag menar det är ju det man hört, att kristna inte dricker. Efter detta har jag bytt åsikter flera gånger. Bibeln talar om att vi ska ifrågasätta det vi tror på och se vad som är gott och sant. I mitt fall efter att jag tänkt egenom det förstod jag inte varför jag skulle låta bli att dricka, jag drog ner min alkoholkonsumtion och tyckte jag skötte mig bra, nöjd med mitt beslut. För inte allt för längesen, så där 8 år senare:) har jag beslutat mig för att inte dricka mer. Jag tror att vi ständigt är förebilder för dom runt omkring oss, vi kanske inte vet om det själva men med våra handlingar påverkar vi dom runt omkring oss på olika sätt. Jag såg hur mitt drickande påverkade en god vänn mycket negativt och kände att det inte var värt det. Jag kan inte alltid förutse vad mitt beteende får för konsekvenser och vill därmed gå den "säkra" vägen, men som sagt detta är mycket individuellt.

Vilka högtider finns det? Funktion?

Ha ha, ja de är ju några stycken, vet knappt själv om jag har koll på alla, men vi har julen, som symboliserar Jesu födelse. Advent är lite av en nedräkningen till detta och är även då kyrkoåret börjar. Trettondag jul skall vara då de tre vise männen anlände till betlehem för att se jesusbarnet. Fettisdagen är sista dagen innan fastan börjar. Påsken handlar om Jesu lidande, död och uppståndelse. Kristi himmelfärdsdag talar kanske för sig själv:) Pingst var då lärljungarna fick den helige ande. Det finns nog fler, men de här är bland de viktigaste i min mening. Som funktion kanske man kan se dessa som en påminelse att stanna upp och reflektera över hur detta har och kan påverka mitt liv.

Mest positiva med religionen och det mest negativa med religionen?

Har lite svårt för ordet religion, för mig handlar det ordet om traditioner och regler, sådan är inte min tro! Jag tror på en LEVANDE Gud, detta innebär att allt som står i bibeln är sant, att den är skriven av Gud genom människor. Detta betyder att mitt liv inte är någon slump, att jag är ÄLSKAD och värdefull! Att jag har ett val att tro och få del av allt det som bibeln talar om, det skulle jag kalla ganska positivt:)

Det negativa är väll att det ibland förvandlas till det där ordet, religion. När det viktiga är reglerna och hur man ser ut i andra människors ögon. När man i vissa kyrkor inte vågar visa sig sårbar eller vara den man verkligen är. När man tror att man måste passa in i en mall för att få vara kristen. Gud skapade oss inte till orginal för att vi sedan skulle försöka likna varandra.

Förlåt att det blev lite långa svar, det finns så mycket att säga att det blir svårt att sammanfatta. Gud är min passion.

Ju mer jag tänker på det så funderar jag på om jag verkligen hade det. Det är åtta år sedan, men minnena är lika tydliga idag, om inte tydligare. Jag var så arg, försökte med alla utvägar men fann inga. Så jag fick ge upp och öppna mina ögonen. Det jag möttes av skrämde mig konstigt nog inte, varför vet jag inte. Kanske var det att alla andra var så lugna, som när man möter någon i deras hemmiljö, där de är trygga. Jag visste inte vad det var, ändå borde jag ha förstått det med en gång, jag hade ju trots allt all bakgrundsfakta, uppvuxen med söndagsskola, ungdomsmöten, konfimerad. De var unga, precis som jag, alla vända bort från mig, med slutna ögon och lyfta händer. Jag kikade in genom öppningen, blev nyfiken, ville gå in och se. Men det gick inte. Det var som att gå in i en vägg, luften var så tjock och varm att den slogs mot mig som när man står för nära ungsluckan när man öppnar den. Jag försökte verkligen gå in, men det gick inte och jag förstod inte varför. Det var ju fullt med folk där inne. Hur stod de ut, hur klarade de av att andas. Hur kunde de se så trygga och fridfulla ut. Jag stod utanför, gaspade efter luft, de kändes som om någon försökt suga luften ur mina lungor. Stod och spanade in medans jag lyssnade på sången, minns inte mina tankar mer än att jag hade beslutat mig. Det där som dom hade, det ville jag också ha!

Helt blank i huvudet. Sitter i min stuga i skogen, dricker te, och funderar på hur jag ska gå vidare efter dagens misslyckande. Ber och väntar, hoppas att det ska lösa sig. Vet att Gud är större än mina små tafatta försök. Ändå känns det smått hopplöst. Satt och lyssnade medans pastorn pratade i söndags. Funderade på om jag fortfarande är lika trög som när jag var yngre. Hörde vad han sa men reagerade knappt. Kändes som att jag inte lyssnade trots att jag hörde vad han sa. Vad ska det krävas för att göra en förändring i sitt liv? Hur bryter man dåliga mönster i sin vardag? Måste ta mig ur bubblan jag lever i!

Får börja med att använda ordet vi inte använder nog ofta. Förlåt. Det var längesen jag gjorde ett inlägg här och det skäms jag nu för. Ofta använder vi alldeless för mycket ord och bortförklaringar så egentligen borde jag sluta, men mitt internet har inte fungarat, typ alls. Så där kom det i alla fall, den onödiga bortförklaringen när förlåt borde ha räckt. Ska nu lova att förbättra mig då internet fungerar (nästan) som det ska och löften ska man ju hålla! Ses SNART!

Var ett tag sedan jag hann sitta ner och bara vara stilla. Har jätte svårt att tycka om en låt som har dålig text, även om musiken är underbar, detsamma gäller motsatsen, en underbar text är inget utan bra musik! Lovsång gör en sällan besvik, finns ingen vackrare text och oftast är musikerna väldigt duktiga:) Ha ha, det enda som möjligtvis förstör den är min pipa:) Fick ett jobberbjudande idag som var svårt att tacka nej till. Skulle ge bra betalt, bra erfarenhet och det är inom min yrkeskompetens. Men det var något inom mig som sa nej. Vet inte riktigt vad men det kändes inget bra. Så jag tackade nej. Vet inte om det var dumt eller inte, skulle verkligen behöva de extra pengarna de skulle ge. Trots detta känns det bättre att tacka nej. Hoppas och ber att något annat ska dyka upp. SNART. Gud förser, det tror jag på..

Lyssnar på Everything av Tim Hughes. Det är precis så jag vill att mitt liv ska vara!!

Är uppvuxen i en frikyrklig församling, mina föräldrar är kristna och jag har deltagit i kyrkis, söndagsskola, scouter, tonår, konfirmation, barnkör och allt annat som kyrkan anordnade. Minns att mina klasskompisar frågade mig i femte eller sjätte klass om jag var kristen. Visste inte ens vad det innebar så jag ställde samma frågan tillbaka. Eftersom de sa att de var det så ville inte jag vara annorlunda utan sa att självklart är jag det. Sedan tänkte jag inte mer på det. När jag blev äldre handlade kyrkan mest om att träffa mina kompisar. När de sedan ville sluta att gå till kyrkan så kände jag att jag inte hade så mycket där att hämta längre. Nu i efterhand blir jag nästan rädd. Jag spenderade över 14 år i kyrkan och förstod inte för ett ögonblick vad det handlade om. Jag såg bara traditioner och tråkiga ritualer. Så jag gick, och hade ingen längtan tillbaka.