Är uppvuxen i en frikyrklig församling, mina föräldrar är kristna och jag har deltagit i kyrkis, söndagsskola, scouter, tonår, konfirmation, barnkör och allt annat som kyrkan anordnade. Minns att mina klasskompisar frågade mig i femte eller sjätte klass om jag var kristen. Visste inte ens vad det innebar så jag ställde samma frågan tillbaka. Eftersom de sa att de var det så ville inte jag vara annorlunda utan sa att självklart är jag det. Sedan tänkte jag inte mer på det. När jag blev äldre handlade kyrkan mest om att träffa mina kompisar. När de sedan ville sluta att gå till kyrkan så kände jag att jag inte hade så mycket där att hämta längre. Nu i efterhand blir jag nästan rädd. Jag spenderade över 14 år i kyrkan och förstod inte för ett ögonblick vad det handlade om. Jag såg bara traditioner och tråkiga ritualer. Så jag gick, och hade ingen längtan tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åh va roligt, jag har fått en fråga:) Skall försöka svara så gott jag kan och tar gärna emot följdfrågor om jag inte lyckats förstå rätt vad du menat. Skall kanske förtydliga med att detta är mitt sätt att förklara min tro, och det finns säkert andra...

Ju mer jag tänker på det så funderar jag på om jag verkligen hade det. Det är åtta år sedan, men minnena är lika tydliga idag, om inte tydligare. Jag var så arg, försökte med alla utvägar men fann inga. Så jag fick ge upp och öppna mina ögonen. Det j...

Helt blank i huvudet. Sitter i min stuga i skogen, dricker te, och funderar på hur jag ska gå vidare efter dagens misslyckande. Ber och väntar, hoppas att det ska lösa sig. Vet att Gud är större än mina små tafatta försök. Ändå känns det smått hopplö...

Får börja med att använda ordet vi inte använder nog ofta. Förlåt. Det var längesen jag gjorde ett inlägg här och det skäms jag nu för. Ofta använder vi alldeless för mycket ord och bortförklaringar så egentligen borde jag sluta, men mitt internet ha...